Gabriella L. Eneberg

Igår var det min och Stas halvårsdag. Inte för vi är speciellt duktiga på att fira och så men vi hat aldrig varit i förhållanden där man gör det så jag vill försöka hålla den speciella känslan vid liv genom att bara minnas för en dag hur det hela började och genom att göra detta då och då får vi ytterligare en sådan extra speciell dag. Även om varje dag är speciell med honom så blir som här dagarna glittriga.
Vår dag innebar att jag jobbade halva dagen. När jag kom hem var han lite halvt nere av att bara ha suttit inne hela dagen. Så jag tog med honom ut på en joggningrunda à la 6 km (yes I did!). Sen var han hur lycklig som helst! Vi gjorde mat ihop, åt, snackade minnen, även om det inte var så längesen. Men det känns som om vi varit tillsammans myyyycket längre! Så mycket som vi hunnit med redan. Sedan gjorde jag Rabarberpaj på färska rabarber från Caritas trädgård med vaniljsås och vii bara mös! Resten håller jag för mig själv. Men igår var en glittrig dag på vårt alldeles egna speciella vis! Jag älskar honom och jag kommer aldrig bli trött på att säga det och jag kommer aldrig ta våra dagar för givet.

Vad var det jag drömde inatt? Jag var så poetisk i mina drömmar. Filosofisk. Vad var det? Något om hur vi människor bara acceptera livets gång. Att alla behov och måsten är en självklarhet. Tänk om vi inte behövde andas? Eller äta? Eller sova? Hur skulle då livet sett ut? Hur skulle naturen sett ut? Och samhället? Om vi inte hade behov och bara fick leva?

Men våran existens bygger på behov av annat och andra. Vi kan inte bara vara, något har bestämt det. Och kanske något tittar ner på oss och bara skrattar åt vårt försök att bara få vara, vara fri från behov och måsten. För det kommer aldrig att hända. Vi måste andas, för att vi ska få andas måste vi ta hand om våra träd. Vi måste gå på toa. För att vi ska få gå på toa måste vi äta mat, använda energi och vatten för att spola och skövla träd för att torka oss i rumpan. Jag måste få sova. För att sova behöver jag en säng av trä, kuddar, täcken, eller behöver jag verkligen det? Det här kan hålla på i all evighet men jag tror vi alla vet naturens gång.
Men vem bestämmer mina behov och måsten och var gränsen går? Bara för den ena nöjer sig med enkelhet betyder inte att den andra känner sig tillfredsställd med det. Vems rätt är det att bestämma hur mycket var och en behöver?? Vissa har behov för lite andra för mycket, väldigt logiskt.
Visst, naturens gång är orättvis och grym, vissa kan bara nöja sig med det absolut nödvändigaste och det krävs väldigt lite för dom att känna lycka. Ibland får jag skuldkänslor över att jag faktiskt känner avundsjuka för denna simpla lycka när jag borde vara lyckligast i världen över att jag faktiskt har allt jag behöver för att överleva, varje dag, tills min kropp inte orkar mer.
Men detta är inte nog för den mänskliga hjärnan. Vi är fångar i en grym verklighet och kan bara vara lyckliga en kort stund. Lycka är som en drog som skapar nya behov och nya måsten för att uppnå lycka.

Jag vill vara fri, vara nöjd med det jag har. Detta är mitt nya behov och jag vet aldrig om jag någonsin kommer att uppnå det.

Vem vet!!! :) Bara ge mig ett svar nu tack! Så jag vet vad jag ska göra till hösten

Ps. I love Stasik very much, sooooo much

Låt mig få bli antagen! VILL VILL VILL!!

"Kandidatprogram i Digitala kulturer


Kandidatprogrammet i digitala kulturer vänder sig till dig som vill utforska kulturella perspektiv på samhällets digitala utveckling. Du vill använda denna kunskap för att utveckla digitala strategier, arbeta i olika digitala produktionssammanhang eller jobba med nya sätt att förmedla kultur. Som student inom programmet utvecklar du både teknisk och humanistisk kunskap och kommer att kunna agera som en förmedlande länk mellan olika aktörer inom kulturbranschen men även andra sektorer.

Vår kultur och vårt vardagsliv har blivit digitalt. Det kräver nya färdigheter, ny kunskap och nya redskap. Det kräver en ny generation humanister.

Vi har jobbat hårt med att ta fram ett program som är verksamhetsnära och forskningsnära, tillämpat och teoretiskt, djupgående och brett, historisk förankrat och aktuellt, down-to-earth och innovativt – allt på en gång! Ett program som ger studenterna de bästa förutsättningarna, färdigheterna och kunskaperna, men även kontakterna och den kaxigheten som behövs för att klara sig i en föränderlig och ibland tuff arbetsmarknad och som gör vägen dit så spännande, utmanande och fylld med kreativa moment som det bara går."

Nu bor vi äntligen på andra sidan stan! Och allting är bara bäst!!! Jag njuter av varje dag och förväntar mig inte att nästa kommer vara lika bra. Men hittills är allt över förväntan.

Min älskling är på andra sidan sundet och jobbar och kommer tillbaka på måndag. Och jag är ju sådär töntig och saknar honom alldeles förskräckligt mycket redan.. Men när jag satte på datorn efter att kommit hem från min nya jobb (sushi bar på centralen) så möttes jag av den här fina bilden :) Jag är just nu ännu mer nykär och fnittrig. Jag vet att jag är skit löjlig... Men jag kan tyvärr inte hjälpa det.!

Nytt jobb ja. I Malmö! Och tider som innebär senast hemma med en 10min resa 21:00 och 19:30 på helger. Så freaking awesome!!!!! Perfekta sommarjobbet vill säga! Och jag hinner träffa mina väldigt saknade och älskade vänner mer igen och känna att jag faktiskt är en del av dom. Och inte något jag brukade vara..

Happy Times'

Om tre dagar målar vi, om fyra flyttar vi. Det kittlas i magen!! Jag är så extremt lycklig och glad och har aldrig mått bättre. Jag älskar honom, så fruktansvärt mycket och den känslan blir bara starkare för var dag samtidigt som rädslan av att förlora honom också blir starkare. Men jag tänker inte join the dark side och låta rädslan ta över för svartsjuka och behovet av att veta allt är inte jag och det bara förstör extremt mycket. Att bara fokusera på sen goda känslan är vad som gäller. Vi är bara människor och varken jag eller Stas vill kontrolleras. Jag har haft tur och jag hoppas han blir kvar i mitt liv väldigt väldigt länge.

I love you älskling

Och förhoppningsvis den lägenhet jag ska bo i, i många, många år! För nu vill jag inte flytta mer!!! Men jag har funnit den perfekta lägenheten för mig skulle jag tro och äntligen efter 25 år flyttar jag ifrån my hood. Det räcker nu. Backarna är ute vad det brukade vad. Och det är dax för nya tider med strandpromenader och inga blåljus körandes förbi ditt fönster 20 gånger om dagen.

1:a mars är det flytt och det här är en snabbskiss på planritningen;

Det kanske är på tiden med en liten uppdatering. En del har ju hänt som att jag har varit i Tallinn med min boyfriend. Men det är ju så att jag tror faktiskt inte någon är intresserad av att bli äcklad av hur äckligt kär jag är och hur äckligt perfekt jag mår. Det är aldrig riktigt någon som vill veta det eller någon som är genuint glad för någon annans perfekta lycka. Men jag har funnit min perfekt matchning så enkelt är det. Och jag har bara haft jävligt tur att jag valt alla dom vägar jag valt och likaså han. Och jag hade jävligt tur att det var så fantastiskt lätt att träffa hela hans familj i Tallinn, att hans vänner är underbara, att jag får chansen att lära mig ryska, att någon faktiskt lyckas sätta mig på plats men samtidigt låta mig vara mitt galna jag och att vi faktiskt fått lägenhet på ribban och efter så enligt andra kort tid flytta ihop.

Allt bara stämmer!

Visst är det äckligt?!

Det är lite svårt att förstå att julen redan är över. Särskilt när jag inte riktigt hann med att förstå att den var här. Julafton var i varje fall jättemysig och den firades hos Hoffman à la dansk jul. Så detta året har verkligen varit en dansk jul! Alltid kul med omväxling.

Idag flyttar morbror in till mig ett tag. Jag är svintrött men får se till och vakna snart eftersom han kommer med ett lass.. (soooova). Det ska nog bli bra! ZZzZZZzz..

Så stark. Så underbar.
Jag är lyckligt lottad.
12 dagar till Tallinn!

Jag har varit ledig i fyra dagar nu och jag hade kunnat vara ledig i fyra till. Det känns över huvud taget inte.. Jag är fortfarande lika trött. Nu blir det mys på lilla. Lisa fyller år. Puss